Kulturupplevelse
WOOW!!
är min första reaktion när jag kommer in till “glada
tingshuset”, där Qlara mässan äger hus.
Det är kallt och ruggigt utomhus och innan jag öppnar dörren
till tingshuset förväntar jag mig inget speciellt, har aldrig
varit på denna mässa förut. Trots det så känner
jag att jag har en spänning som sitter intill hjärtat, är
det förhoppning?
Öppnar den tunga dörren och som ett PANG svämmas jag
över av känslor innan jag kommit innanför tröskeln.
Som en osynlig tråd dras jag till en sal där Brit Mari Billström
har sina verk. Hon arbetar med olja, pastell, akryl, brons, glas, tarakotta,
glassmycken och aquarell.
Hennes tavlor som hon ställt ut är helt… fantastiska.
Jag fastnar vid en av hennes bebis bilder som en magnet, som visar en
sovande litet pyre. När man ser på Billströms konst
lägger man märke till att det är balansen som är
i fokus. Allting som speglas i bilderna är harmoniskt och fredligt.
Färgerna är varma och mjuka, och man känner en ström
av värme som rusar igenom kroppen. I dom flesta bilderna har Billström
satt in ett ägg liknande föremål, som av någon
anledning får mig att fundera på om ägget är livet.
Balansen mellan nuet och framtiden? Att livet ser likadant ut hos alla
men formas av hur man är och hur omgivningen ser ut.
Hur ska jag kunna slita blicken från bebis bilden? Känns
som om jag var inne i bilden och tittade på barnet som sover,
vill ta upp den i min famn och känna dess hjärta mot mitt.
Känns som om det är jag som bär ansvaret för det
lilla livet som ligger där så hjälplös, att jag
måste vägvisa barnet genom livet.
Oavsett i fall man har eller inte har barn väcker dessa bebisar
ens moderskänslor, trots att dom kan vara svåra att komma
åt, som ligger djupt ingrävda så kommer dom fram som
genom ett trollslag. Men ändå tror jag att dom personer som
inte kan få och som vill ha barn, får dom starkaste känslan
av längtan.
Vandrar vidare till hennes andra målningar som verkar mycket mörkare
än vad den nog är.
Gråa färger omringar ett träd som har några få
blommor som blommar, ovanför trädet svävar ett ägg.
Där kommer ägget in igen, vad har det för betydelse egentligen?
Jag känner att jag får min bekräftelse av att det är
livets som föds ut ur ägget och nu ska delas ut till en individ.
Att här har den födds fram av livets träd och ska nu
sväva iväg.
I en annan bild där grått är färgen är det
fyra plattforms liknande trappor. Att även där är det
livet men skillnaden här är att jag får känslan
av att konstnären har gått in i hinduismen och låtit
sig inspireras av karma, livets stege men även av reinkarnation,
själavandring. Att livet är på väg till ett ny
nivå eller till en högre rang. Det får mig att känna
att jag befinner mig i en annan dimension, som om jag svävade,
svävande säg hur livet höjdes till nästa karma.
Jag lägger även märke av en detalj och det är att
i alla bilder där Brit Mari Billström har lagt livet och balansen
i fokus även har placerat ägget i mitten av bilden vilket
gör att man enkelt lägger märke till det, inte i alla
fallen men i de flesta fallen är det ägget/livet som man ser
först.
Min väg fortsätter iväg mot djurbilderna fastnar jag
direkt vid en riktigt stor bild som föreställer en orange
vit tiger som tar sig ett språng. Bakgrunden ser ut som vatten
över hela bilden. Som om tigern hoppade genom ett vattenfall eller
liknande. Bilden får mig att känna mig stark och tålig
att klara av vad som helst. En tiger symboliserar styrka, tålighet
och smidighet och det är precis dom egenskaperna som jag får
när jag funderar en stund.
Tankarna vandrar iväg….
När
jag vandrar hem i kylan, kommer jag på mig själv med att
tänka på bilderna och leva mig in i dem som om jag hade hamnat
i dem. Allt som hände allt som skulle sägas vara omöjligt,
men inte nu.
Samtidigt upptäckte jag att jag inte minns en enda bild av någon
annan konstnär än Billströms. Hade jag kollat på
dem med eller hade jag blivit så försjunken i Billströms
konst?
Ja, det är en fråga som jag inte vet svaret på. Men
hade jag haft mer tid så tror jag faktiskt inte att jag skulle
minnas de andra konstnärernas bildare eftersom jag blev så
försjunken i tavlorna om balansen och harmonin i dem var helt slående.
Varför blev det just dessa bilderna som jag har beskrivit som jag
fastnade för? Var det själva bilden eller var det känslan
som jag fastnade för? Jag tror att det var en kombination som gör
att man både minns bilden och känslan. Och att kunna dras
in i en bild är en stark bedrift att lyckas med.
Tidigare har Ulrica Hydman-Vallien varit en av mina favorit konstnärer
fått ge plats åt en ny favorit, Brit Mari Billström.
Detta eftersom jag får en känsla som jag aldrig tidigare
fått när jag sett en bild. Trots att jag levde mig in i bilden
minns jag inget av vad som hände där inne, vilket får
mig att undra, vad är verklighet och vad är fantasi? Går
dessa hand i hand?
Anette
Hägg
Hammenhög